Västerviks Kommunextra skriver om höstpremiären av Open Stage

Musikkvällarna Open Stage på Stadshotellet i Västervik är snart åter igång. Med en fullpackad musikhöst ser arrangörerna fram emot utvecklande och roliga aftnar med nya möten bland en uppskattande publik och mellan musikerna själva.
Det är med en återkommande entusiasm som Open Stage bjuder in alla till att komma och lyssna på både vana och ovana musiker.
- I första hand är det tänkt för lokala musiker och få komma och uppträda, men vi tar alltid in en till två artister utifrån också vid varje tillfälle, säger Per Malmborg.
Vi startar alltid första fredagen i september, och sedan rullar det på en gång i månaden ända in i december.
Artisterna blir trygga Eventet har blivit populärt och drar både gott om publik och de som vill stå på scenen.
- Hösten är redan fullbokad. Det har varit ett jättetryck från artister som vill vara med, och hela programmet är klart.
Varje tillfälle på Open Stage-kvällarna, är det en öppen scen då vem som helst kan får komma och gå upp och spela eller/och sjunga. Resten av kvällen är sedan för redan inbokade artister.
Varför tror du att det blivit så populärt att vilja vara med? - Vi har en ytterst vänlig och uppskattande publik som kom-mer, och det känner artisterna, speciellt de som vill våga stå på scenen för första gången. Sedan behandlar även vi arrangörer artisterna väldigt väl förstås.
Skänker vidare allt som kommer in Föreningen har ett icke vinst-drivande syfte, men ändå är varje kväll viktig. - Vi har ett inträde för publiken med av frivillig mängd, där allt går till välgörenhet. I höst skänker vi åter igen pengarna till Barncancerfonden. Artisterna får ett gage, men som även de också skänker.
- Syftet med Open Stage är att föra samman musiker med varandra och med publiken och samtidigt göra en fin insats. Scenen har hjälpt många hittills osynliga musiker att våga visa upp sig. - Jag vet om flera av de lite mer blyga lokala musikerna som verkligen har växt, och sedan vågat ge sig ut och spela på egen hand. Eventet har även blivit en uppskattad knutpunkt för många, säger Per Malmborg. Bland annat har det även blivit en trevlig plats för de hemvändarartister som flyttat till andra städer runt om i landet.
Liselotte S Johansson

Den kaxiga myran på Garpekullen

Så var det dags för den första allsången för hösten. Det var trevligt att återses efter sommaren.

Jag ska samla ihop låtar till ett nytt allsångshäfte, och hade med mig ett antal nya allsånger som jag tänker kan passa.

"Den kaxiga myran" av Stefan Demert blev populär, "Brittas Restauran" av Sveriges Jazzband dög också, "Det börjar verka kärlek, banne mig" med Claes-Göran Hederström, "Lyckliga gatan" med Anna-Lena Löfgren  och "We are all the winners" med Nick Borgen funkade också.
"Ovan där", var klockren.
En låt som jag trodde skulle passa var Sven Ingvars-låten "Någon att hålla i hand", men den tyckte flera var svår, men den gillar jag, så den kommer nog med ändå. "Fröken Fräken" gick bra.
Vi hann inte med att spela alla nya låtar så det får kanske gå ett varv till innan jag bestämmer det slutgiltiga resultatet.
Vi hann med att spela några önskelåtar också, "Igelkottaskinnet", "Dagny" och "Trasiga skor" och några fler.

Medeltidsveckan i Visby, Gråfötterna, Sagan om en grå och Tjaut

Vi började med att ta en gofika på S:t Hans Café & Orangeri, Vi passade också på att se Gråfötternas ruinkonsert i S:t Hans/S:Pers Ruin.
Vi fortsatte till S:t Clemens ruin och tittade på "Sagan om en grå" med Teater Nynnerskan. En sagoteater om flickan Mina, om hennes resa genom mörkret och om hennes möten med mystiska väsen, en magisk sagoberättare och hennes egna rädslor.
Vi hann också med Tjaut som spelade visor från Irland och Skotland i S:t Lars ruin
Vi hann också med att äta den största Fish and chips jag sett på Black Sheep Arms

Allsång i Västerviks Stadspark med Västerviks Manskör

Västerviks Manskör framförde ett stycke klassiska körsånger samt många älskade allsånger.
Manskörsorkestern spelade tre melodier i mitten.
Regnet hängde i luften, men det blev inget under allsången, eller senare heller.
Efter allsången gick Lotta och jag till krogen vid piren med Mure och Tord och Iris för ett glas vin

Mingelmusik på Gränsö Slott

Jag fick i uppdrag att spela för ett större sällskap under fördrink och mingel för ett större sällskap från Linköping.
17.30 red Tor på himlen och skyarna öppnade sig. Champagneglasen blåste iväg från bordet.
Kl.18.00 började jag spela, strax därefter sken solen precis lika obarmhärtigt som tidigare.
Det muntra sällskapet från Linköping var väldigt glada att de kunde mingla utomhus.
Efter upptäckte jag att jag satt min stora prylväska där vattnet kom, jo, den var mer än fuktig.

Trubadurafton på Flatholmen

Jag var inbjuden till en trubadurafton på Flatholmen.
Kl.18 blev jag upphämtad av Åke Nilsson som kör skärgårdstaxi, vid bryggan på Strandbo.
Färden till Flatholmen tog kanske 20 mnuter.
Jag fick hjälp av Åke och Jörgen Johansson att bära utrustningen till en liten vacker glänta.
Kl.19 började jag spela, det kom drygt 30 vuxna plus ett gäng barn, alla på ön hade slutit upp.
Jag körde tre pass och avslutade när mörkret la sig.
Efter spelningen blev det god mat nere vid bryggan.
Siv och Åke visade upp det fina museumet på Flatholmen och berättade intressanta historier om föremålen och om Flatholmen.
Det här blev nog årets trevligaste spelning.