Fast jag väntat på det, trodde att jag var beredd, så kändes det helt overkligt.
En fin syster som lärt mig så mycket om litteratur, musik och konst.
Hon har gett mig en grundsyn att människan är god, att man ska ge av sig självt, utan att kräva något tillbaka.
Hon har funnits med mig i hela mitt liv, och jag saknar henne så fruktansvärt mycket.
Hon var den som höll mig i handen, och följde mig till skolan den första skoldagen. Hon har aldrig släppt mig sen dess.
När livet var svårt i barndomen, förstod hon alltid och visste hur hon kunde stötta.
Jag skriver det här med tårar som rinner, en klump i halsen och med en stor sorg.
Min fina, fina syster. Du fattas mig.
Jag tillägnar Christel den här visan som jag skrivit tidigare, men ändrat några rader i så den passar.
Jag spelade upp den här visan för Christel med gamla texten på Hospice. Hon visste direkt vilken plats jag sjöng om och hon tyckte det var en fin visa.
Sång till Bibbi
Det finns en plats jag åker till
Där kan jag koppla av
Det är en sjö i närheten
Där finns det inga krav
Där tar jag av mig kläderna
Och naken går jag i
Jag sköljer bort all stress och sorg
Där känner jag mig fri
På marken brer jag ut en filt
Med kaffefläckar på
Den har min kära syster vävt
Ett minne ifrån då
I fjärran flyger svanarna
Och sjunger ut sin svanesång
För hon som inte längre finns
För livet haft sin gång
Jag lägger mig på filten
Och blundar lite grann
Jag låter sömnen ta mig
Och förs bort till drömmars land
Jag drömmer om när jag var ung
Och allting möjligt var
Nu har jag blivit äldre
Men hoppet lever kvar
Det finns en plats jag åker till
Där kan jag koppla av
Det är en sjö i närheten
Där finns det inga krav
Där tar jag av mig kläderna
Och naken går jag i
Jag sköljer bort all stress och sorg
Där känner jag mig fri
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar