På eftermiddagen var jag där och underhöll i samband med övertagandet. Det hade samlats både boende och anhöriga för en stunds samvaro med kaffe och tårta.
Anders Lind som är ägare och direktör höll ett fint tal, där han poängterade vikten av kontinuitet, och hur nöjd han var att personalen stannade kvar.
På Lindögården finns två gamla bekanta, ett par som jag känt sen barndomen, bekanta till mina föräldrar. Det är alltid en stor glädje att återse dem när jag spelar på Lindögården. Fina människor som fortfarande har gnistan kvar.
Jag småpratade lite med mannen och undrade om han saknade jakten varvid han svarade:
- Bössan har jag inte kvar längre, jag får nöja mig med att skjuta rygg nuförtiden.
Jag fick även veta av en gammal fiskare att biltemas nät ska man akta sig för, fisken fastnar inte i dem.
- Men å andra sidan slipper man ju det eviga rensandet då, sa han.
Jag spelade två set med kaffeserveringen i mitten. Repertoaren blev en hel del Taube, Sven Ingvars, Gunnar Wiklund och andra gamla schlagers. "Längtan till Bohuslän" av Taube blev önskad en extra gång av en dam, så givetvis spelade jag den en gång till, en fin melodi. Jag spelade även en egen ny visa, "Visornas stad" som jag glädjande nog fick flera komplimanger för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar